Livet är inte alltid som man skulle önska. Särskilt hårt känns det när man av närstående betraktas som både elak och lögnaktig. Saker och ting har ställts på sin spets och jag har felaktigt utpekats som boven i dramat.
Jag har redan sedan många år tillbaka förstått var falska anklagelser och annan smörja kommer ifrån. Det här är inte första gången vederbörande sagt upp "bekantskapen" med mig, helt utan anledning. Jag börjar bli van.
Men den här gången är frågan - går det att reparera? Kan jag glömma och gå vidare, när jag blivit så oskyldigt anklagad för både det ena och det andra?? Vill jag glömma och förlåta? Ja - det skulle jag nog vara beredd till vad gäller släktskapen - men ondskefulla, rakt igenom elaka och respektlösa personer göre sig icke längre besvär.
