DEPRIMERAD UTAN ATT VETA OM DET
Lätta kroniska depressioner, ofta kallade dystymi, är ibland omedvetna och hänger ofta samman med att man offrat en del av sitt jag tidigt i livet i desperat hopp om trygghet och kärlek. Du kanske fick lära dig att inte vara vetgirig, charmig, vig, sorgsen, känslig eller kreativ för att inte väcka omgivningens avund eller ogillande.
Du kanske framlever ditt liv i ett konstant nedstämt läge. Kanske ser du det själv som en del av din personlighet och har valt vänner, partner och karriär därefter. Eventuellt "medicinerar" du med alkohol för att få tag på livsenergi och engagemang och för att kunna vara glad, arg, nyfiken och sexuell eller bara för att kunna sova. När du söker terapi har du svårt att precisera vad det är för fel.
När något roligt och spännande inträffar sedan du väl påbörjat en psykoterapi kanske det blir klarare. Du kanske upptäcker att det känns obekvämt att berätta om en framgång, ett nytt intresse eller att det känns otrevligt att komma till terapin om du är på gott humör den dagen. Du tycker dig helt enkelt inte ha rätt att vara glad, tror att terapeuten skall bli avundsjuk eller abrupt vilja avbryta terapin. När du talar igenom problemet förstår du kanske att du hela livet omedvetet associerat välbefinnande med att något obehagligt skall ske.
Kanske har det du fruktar av framtiden sin plats i det förflutna?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Har redan kommenterat det här på msn, men där fanns inte den sista meningen med. Och den var bara så MITT-I-PRICK!!! Jag riktigt stannade upp och läste om den flera gånger - självklart är det så! Är det du själv som författat
just den meningen, eller? Det är typiskt sådana ord jag känner att jag vill citera i olika sammanhang, och jag vill ju inte vara nån "ord-tjuv" ;-) Svejs!
Skicka en kommentar