Idag har mitt lilla barnbarn Isabelle, ramlat och slagit nacken i soffbordet så att det gick hål och dom fick åka till akuten och sätta två klamrar i nacken på henne. Dessa ska avlägsnas på fredag. Typiskt att det skulle hända just när morbror Niclas satt barnvakt, han blev ju helt skräckslagen stackaren, men det är ju sånt som HÄNDER med småbarn hur uppmärksam och försiktig man än är. Man KAN inte skydda barn från ALLT tyvärr. Själv har han också råkat ut för en del missöden som liten. Ett av dem MYCKET självförvållat.
Vi campade flera somrar i rad på en jättefin camping nära gränsen mellan Halland och Västergötland, en camping i Överlida. Där såg jag till min fasa en dag nere vid badplatsen att han gjorde lite VÄL våghalsiga tricks från flotten ute i sjön och varnade honom - men det hjälpte FÖGA - för rätt som det var kom han hem - med hjälp av kompisar ...väldigt omtumlad och hade gjort en baklängesvolt där han INTE hamnade i vattnet utan med nacken i flotten .... resten av DEN dagen satt han på en stol i skuggan med alla kylklampar vi hade i en handduk på huvudet ....... TACK OCH LOV hände inget värre ....
När han var ännu yngre hände en del missöden .. två ggr fick han sys i nacken .... och en gång fick han operera hela munnen då överkäken förflyttat sig inåt i munnen vid närkontakt med asfalt ...... och en gång bröt han armen på en fotbollsmatch som han inte ens deltog i ..... så nog har det hänt grejer allt ! Och ÄNDÅ så var jag tydligen den typen man kallar för HÖNSMAMMA ... så man kan ju undra vad som skulle hänt om jag INTE vore en sådan ..... nåja idag är han nästan 26 år och klarar sig rätt bra själv :-) En riktig Gullenos är han :-)
Och nu ska mamma gå och lägga sig - natti natti på er alla föräldrar :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Huuh, så hemskt! Hoppas att Niclas och Isabelle mår bra! Läbbigt när sånt händer. Vet själv att man är lite av hönsmamma när det kommer till barnen. "Akta trappan", "Akta isen", "åh, inte saxen.." och så vidare låter man.
Alla gånger hinner man inte. Stora tjejen halkade en gång och slog i pannan så att ögonlocket "sprack". Åh vad blod! Hemskt. Men lite is och ett "laga-sår-plåster" så var allt under kontroll igen.
När jag var liten så slog jag i mig i överläppen och en sten fastnade i såret. Lite puts och fej, puss av pappa så vart allt ok men än idag, 33 år senare, har jag ett märke!
Men det hör väl till på ett sätt även om man inte vill..ja, att barn druttar, smäller i sig och måste plåstras om...
Skicka en kommentar